När jag gick i skolan fanns det inga bokstavsbarn. Trots det var vi många som säkerligen skulle ha diagnostiserats med hela alfabetet om ”läkarvetenskapen” hade haft dagens intellektuella instrument.
Vi var några stycken som var ivriga i tanken mest hela tiden. Hyss kallades det visst. I småskolan (1-3) var jag utvisad från lektioner under många tillfällen. Jag ville ju bara veta!
När jag har besökt skolor idag, har de flesta elever samma kli i rumpan som vi hade. Idag anses det normalt. Undrar hur det ska gå för dagens ungdom?
En sak är kristallklar och det är att vi som hade alla möjliga frågor och annat, skulle ha behövt lärare med stort tålamod och bredare kunskap.
Troligen var vi födda i fel tidsålder, då vi saknade datorer. Idag kan man söka all den kunskap som min annars mycket kloka lärarinna saknade, i går.
På femtiotalet var det inte lätt att vara ett barn med alfabetets oro i kroppen. Kanske att jag hade varit professor idag om jag haft dagens möjligheter?
Det var ju så mycket jag ville veta, men som det inte fanns kunskap om – då.
